Jag har alltid betraktat mig själv som en ganska modern förälder.
Jag använder Spotify, vet vad TikTok är och har till och med lärt mig att ungdomar numera säger ”cringe” om ungefär allt som vuxna gör.
Därför kände jag mig märkligt kvalificerad när frågan om musik till skolans avslutningsfest kom upp på föräldramötet.
”Jag kan hjälpa till”, sa jag.
Min dotter, som satt bredvid, sjönk långsamt ner i stolen.
Det borde jag ha tolkat som en varning.
En spellista och 47 åsikter
Vi började med att skapa en gemensam spellista.
Det lät demokratiskt och trevligt.
Efter två dagar innehöll den 186 låtar, varav ungefär hälften hade lagts till av en pappa som fortfarande ansåg att 1987 var musikens absoluta höjdpunkt.
En mamma hade lagt in ABBA samlade produktion.
Någon annan föreslog dansband.
Ungdomarna svarade med att lägga till musik som fick mig att undra om min mobil hade gått sönder.
”Vad är det här för låt?” frågade jag min dotter.
”Den är viral.”
”Jaha. Men vad heter den?”
”Men mamma!”
Det var tydligen fel fråga.
Föräldragruppen börjar förhandla
Nästa möte ägnades nästan uteslutande åt musiken.
Vi diskuterade volym, låtval, dansgolvets storlek och om det verkligen var lämpligt att spela musik där ingen av föräldrarna förstod texten.
En pappa föreslog att vi kunde turas om att vara DJ.
Det lät som en utmärkt idé tills han berättade att han hade kvar sin gamla CD-växlare och gärna kunde ta med den.
Min dotter tittade på mig.
”Ni får inte förstöra det här”, viskade hon.
Det var då jag insåg att festen faktiskt inte var till för oss.
Den var till för ungdomarna.
Någon som faktiskt kan läsa av ett dansgolv
Efter ytterligare några diskussioner kom vi fram till att det kanske var klokare att boka dj än att låta en grupp entusiastiska föräldrar med helt olika musiksmak sköta underhållningen.
Vi ville ha någon som kunde anpassa musiken efter publiken, hålla igång stämningen och samtidigt ta hänsyn till att det trots allt var en skolfest.
Och framför allt någon som förstod att en låt som var fantastisk på ett föräldradisco 1994 inte nödvändigtvis skulle få dagens ungdomar att rusa ut på dansgolvet.
Jag nämner inga namn.
Men pappa Anders tog det ganska hårt.
Kvällen då vi vuxna fick stå vid sidan av
När avslutningsfesten väl kom var lokalen pyntad, bordet med snacks påfyllt och föräldragruppen utplacerad på sina olika stationer.
Sedan började musiken.
Till en början stod ungdomarna i små grupper och såg ut som om de absolut inte tänkte dansa.
Men efter några låtar började någon röra sig mot mitten av golvet.
Sedan några till.
Och plötsligt dansade nästan allihop.
Min dotter kom fram till mig, log och sa:
”Det blev faktiskt bra, mamma.”
Jag försökte att inte se alltför nöjd ut.
Det lyckades dåligt.
Lite senare hörde jag en välbekant låt från högtalarna.
ABBA.
Några av ungdomarna började sjunga med och en av mammorna fick tårar i ögonen.
Till och med Anders såg lycklig ut.
”Ser du!” ropade han. ”De gillar ju gammal musik!”
Sedan kom nästa låt.
Anders stannade mitt i ett danssteg.
”Vad är det här för något?”
Min dotter tittade på honom.
”Den är viral.”
Jag har aldrig varit så stolt över henne.